Gregorius : roman

Om alltså pastorn i vissa stycken blir både nyanserad och mera begriplig, framstår han ändå inte som mindre osympatisk. Om han hos Söderberg är motbjudande, liderlig och egoistisk, blir han väl här mera en "jag fattig, syndig", en trivial vardagssyndare.

Något slags upprättelse av pastorn är det frågan om, men målet är snarare att vi ska förstå honom, inte ursäkta hans beteende.

Ohlsson tvingar oss att stanna upp mitt i domen. Hans tillvägagångssätt påminner mig mer om Graham Greene än om Söderberg: inte så mycket flyktigt och skeptiskt som grundligt och uppriktigt, med behärskat uppbyggda sidointriger och med ett slags stilistisk oräddhet inför det som gör ont.

Den avskyvärde ses inifrån och blir tragisk. Till och med de nattliga våldtäkterna får ett urskuldande skimmer över sig. Gregorius framträder med egen röst, salvelsefull, ensam och djupt kluven i sitt känsloliv.

Att göra denne Gregorius levande och trovärdig, det är däremot en svår uppgift, och där blir jag imponerad.

Höjdpunkten i boken är ett långt härligt parti som består av Gregorius vistelse i Porla. I Doktor Glas blir pastorn som ni kanske minns ordinerad en kurortsvistelse och han reser till Porla - en semester Hjalmar Söderberg aldrig riktigt beskriver. En vit fläck på kartan - och Bengt Ohlsson

Show More

erövrar den.

Show Less